Inspel till Jordbruksverket ang uppdrag ”LMS 2.0 mål och mätning”

Generaldirektör

Anna Olofsson

Åsa Lannhard Öberg

Mål för Sveriges livsmedelsproduktion

På presskonferens 21 mars och konferens den 2 april presenterade regeringen Livsmedelsstrategin 2.0. Trycket på mätbara mål har varit starkt från livsmedelsproduktionen. Som tänkta marknadsandelar har angetts 150 procent för spannmål, 80 procent för kött och mjölkekvivalenter och 100 procent för gröna proteiner.

Jordbruksverket fick i uppdrag att föreslå hur man kan förbättra och konkretisera uppföljning och mätning av livsmedelsproduktionen i Sverige. Som mätmetod anges som andel av den svenska marknaden, där produktionen kan konsumeras inom landet eller exporteras. Den 3 juni utannonserade Jordbruksverket möjligheter att ge förslag t o m 18 juni.

Vi Konsumenter (VK) har fokus på hållbar produktion och konsumtion av livsmedel. På uppdrag av Sveriges Konsumenter finns VK också i Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion och har engagerat sig sedan många år i åtgärder för ökad hållbarhet, svenska mervärden och att stärka förtroende svenska livsmedel.

Sammanfattning

Vi Konsumenter och Sveriges Konsumenter anser:

– att Jordbruksverket har ett ansvar för och måste tydliggöra att den av riksdagen antagna livsmedelsstrategin 2017 fortfarande är basen. Det innebär att målsättningen fortsatt är att uppfylla relevanta miljökvalitetsmål och att den svenska djurskyddsnivån inte ska sänkas. Livsmedelsstrategin 2.0 är regeringens mål för att öka produktionen och stärka livsmedelskedjan.

– att Jordbruksverket måste se till helheten och beakta förutsättningarna för en ökad produktion. Allt talar för att föreslagna kvantitativa mål kring svensk produktion inte är möjliga att genomföra med utgångspunkt från tillgänglig svensk jordbruksareal.

– att målsättningarna för respektive råvara bör utgå från målsättningen i strategin 2017 och också beakta förut-sättningarna för en eventuell ökad eller minskad svensk konsumtion och minskad import.

– att måluppfyllnaden bygger på förtroende och betalningsvilja hos konsumenterna för svenska råvaror. Att vinna hemmamarknaden är viktigare och mer sannolikt möjligt än ökad export.

– att Jordbruksverket måste tydliggöra begreppen självförsörjningsförmåga respektive svensk marknadsandel.

Det finns en utbredd missuppfattning att Livsmedelsstrategin 2.0 är en ny livsmedelsstrategi. Men det tydliggjordes tidigt av landsbygdsdepartementet att avsikten inte var att föreslå en ny strategi för riksdagen. Kritik har förekommit om att strategin från 2017 inte medfört den förväntade ökade livsmedelsproduktionen. Livsmedelsstrategin 2.0 är regeringens åtgärder för att öka produktionen och stärka livsmedelskedjans konkurrenskraft. Strategin från 2017 innehåller förutom målet om en ökad produktion även mål kring miljö och djurvälfärd.

Det blir en grannlaga uppgift för Jordbruksverket att väga olika intressenters önskemål till en realistisk målbild. I den uppdaterade Livsmedelsstrategin anges tänkbara mål för den svenska marknadsandelen för kött och mjölkekvivalenter på 80 procent och spannmål 150 procent samt 100 procent gröna proteiner. Detta skall jämföras med 71 procent för mjölk och kött samt 118 procent för spannmål idag.

I ett debattinlägg i ATL har Gunnar Rundgren beräknat vad en uppfyllnad av målen skulle innebära när det gäller krav på avkastning och arealbehov. https://www.atl.nu/sjalvmal-i-livsmedelsstrategins-mal.

Om mjölk- och köttproduktionen skall öka från en marknadsandel på 71 procent till 80 procent kommer det enligt Rundgren att gå åt ytterligare cirka 230 000 ton spannmål, 293 000 ton vall (ts), 116 000 ton bete (ts), 97 000 ton ärtor, bönor, rapsfrö mm samt 66 000 ton proteinfoder. Med ett ökat behov av spannmål till djuren och en samtidigt ökad marknadsandel från 118 procent till 150 procent, kommer den totala spannmålsskörden behöva öka från cirka 5,45 miljoner ton (femårsgenomsnittet 2020 – 2024) till 7,22 miljoner ton. Detta skulle med oförändrad hektarskörd kräva 320 000 hektar mer åkermark. Utöver det kommer det behövas minst 100 000 hektar åker och 40 000 hektar betesmark för annat än spannmål för den ökade mjölk- och köttproduktionen.

Enligt Rundgren kan ekvationen bara gå ihop genom antingen en mycket omfattande nyodling, en kraftigt ökad foderimport, minskad konsumtion av mjölk och kött eller extremt stora och snabba skördeökningar.

VK stöder bedömningen att föreslagna kvantitativa mål för respektive råvaror är orealistiska. I Rundgrens beräkningar ingår inte ambitionen med 100 procent gröna proteiner. Även om det i allra högsta grad är önskvärd att öka odlingen av svenska baljväxter, så finns mycket kunskap kring svårigheterna att odla baljväxter i Sverige. En kraftigt ökad baljväxtareal skulle ytterligare komplicera konkurrensen om åkermarken.

Att kvantifiera mål för produktion av olika svenska livsmedelsråvaror måste också omfatta värderingar kring livsmedelsstrategin från 2017. Kommer produktionen bidra till relevanta miljömål, exempelvis biologisk mångfald, en minskad klimatpåverkan eller ett rikt odlingslandskap?

Det finns också en diskussion kring hur de nyligen av Livsmedelsverket antagna kostråden kan tänkas påverka efterfrågan på olika typer av livsmedel. Försörjningsförmåga eller marknads-andelar påverkas givetvis av hur konsumtionen kommer att förändras. I regeringens beslut gavs i uppdrag till Jordbruksverket att ge goda förutsättningar att öka livsmedelsproduktionen på ett hållbart sätt som motsvarar konsumenternas efterfrågan. Målsättningen bör vara att öka konsumtionen av svenskproducerade livsmedel, öka den ekologiska produktionen och minska importberoendet. Det kräver förtroende för svenska livsmedel hos svenska konsumenter, dagligvaruhandeln och besöksnäringen. Att nedmontera starka svenska mervärden som beteskravet för mjölkkor stärker inte förtroendet för vare sig mejerivaror eller svenskt nötkött. Sedan många år har skett försök att öka exporten av svenska livsmedel.

VK har förståelse för att export fortsatt anges som alternativ för avsättning av en ökad svensk produktion, men bedömer med ledning av utfallet att detta är en osäker lösning.

Det förekommer en förvirrad debatt kring det som numera kallas självförsörjningsförmåga och marknadsandel. Självförsörjningsförmåga inkluderar export av respektive livsmedelsråvara och avspeglar inte hur stor andel av konsumtionen i Sverige som har svenskt ursprung. Ett exempel är ost där självförsörjningsgraden är ca 40 procent men andelen ost med svenskt ursprung som konsumeras i Sverige är 23 procent. I debatten anges ofta den felaktiga siffran 40 procent som svensk marknadsandel.

Med vänlig hälsning

Vi Konsumenter
Gunnela Ståhle
Ordförande

Sveriges Konsumenter
Johanna Hållén
Generalsekreterare