SvD Debatt: Stå upp för kornas rätt att få beta!

En borttagen eller försämrad betesrätts­lagstiftning skulle slå mot djurens välfärd och miljön samt även ta bort det starkaste mervärdet för svensk mjölk och svenskt kött. Det skriver flera debattörer, bland andra VK:s ordförande Gunnela Ståhle.

Ett viktigt vårtecken för många är kosläppen på landets mjölkgårdar när tusentals samlas för att bevittna lyckliga kor som efter många månader inomhus äntligen får komma ut. Sverige är det enda land i EU där det finns lagkrav på att mjölkkor måste ges möjlighet att beta utomhus på sommaren. Det är något som de flesta av oss är stolta över.

Men Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, och vissa politiker, vill ta bort lagkravet med hänvisning till att bonden själv ska få bestämma över sina djur och deras utevistelse.  De argumenterar för att beteskravet är orättvist och gör det dyrare att föda upp och hålla djur i Sverige jämfört med i andra EU-länder. Det påstås också att beteskravet är ”omodernt” och att dagens kor mår bättre inomhus.

Men inget kunde vara mer fel. Att kor mår bra av att beta förstår vi när vi ser glädjeskutten vid kosläppen, men det är också bekräftat av omfattande forskning. Korna ges möjlighet till motion på större ytor, de får vila mer naturligt och deras naturliga sociala beteenden främjas. Kor som går påbete är helt enkelt friskare.

Argumenten för att bete är omodernt baseras på att många mjölkkor idag går i lösdriftsstallar och utfodras och mjölkas av robotar som ställs in för varje individ. Detta är självklart positivt, men det kan inte ersätta betet. För oavsett hur moderna stallar och system vi bygger är en ko fortfarande en ko och att beta tillhör de naturliga beteenden som de är starkt motiverade för. Det är viktigt för deras välbefinnande, med andra ord det som djurskyddslagen kräver.

Just nu pågår en utredning som på regeringens uppdrag ska arbeta för stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd. En inte bara bibehållen utan utökad betesrätt som omfattar alla nötkreatur – inte minst de tjurar och kalvar som idag föds upp i stall – vore ett utmärkt förslag som både skulle värna djurskyddet och öka jordbrukets konkurrenskraft. Men vi är oroliga för att utredningen och i förlängningen regeringen föreslår det motsatta, att ta bort kors betesrätt för att på så vis öka konkurrenskraften. Men den som föreslår detta har inte lyssnat på vare sig konsumenterna eller djuren.

En borttagen eller försämrad betesrättslagstiftning skulle inte bara ske på bekostnad av djurvälfärden och miljön utan även vår faktiska konkurrenskraft eftersom beteskravet är det starkaste mervärdet för svensk mjölk och kött.

Jordbruksverket har bedömt att ”beteskravet är en alltför viktig djurvälfärds- och djurhälsofråga för att det ska kunna tas bort och ersättas”. Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), rekommenderar i sitt vetenskapliga yttrande om mjölkkor från 2023 att kor ska få tillgång till bete på grund av fördelarna för djurvälfärden.

Konsumenter i flera undersökningar säger att djurvälfärd i allmänhet och betesrätten i synnerhet är mycket viktigt. I en undersökning från den europeiska konsument­organisationen BEUC som släpptes i februari i år ansåg 84 procent av de tillfrågade konsumenterna i Sverige att djurvälfärden är viktig, och nästan 70 procent svarade att djurens välfärd påverkar deras val av mjölkprodukter. En stor majoritet av de tillfrågade är beredda att betala mer för svenska produkter då det signalerar bättre djurskydd.

Mejeribranschen vet också hur viktigt betet är för konsumenterna. I sin reklam visar de gärna kor på grönbete. Arla lyfter på sin hemsida fram bete under rubriken “Kor gillar också sommarlov” och skriver bland annat: “På betet får korna leva så naturligt som möjligt. Samtidigt som de får i sig en del av sitt dagliga foder genom att beta, så bidrar de till att hålla landskapet öppet vilket gynnar den biologiska mångfalden”.

En försämrad betesrätt skulle därför högst sannolikt minska konsumenternas vilja att köpa svenska mjölk­produkter.

Betande djur är också en förutsättning för att bevara biologisk mångfald. Genom att beta hindrar de igenväxning och bidrar till att skapa en varierad miljö där olika växtarter kan trivas. Betande nötkreatur främjar markens hälsa, gynnar inlagringen av kol och sprider frön, vilket skapar en diversifierad växtlighet. Genom att upprätthålla betesmarker gynnas även insekter, fåglar och smådjur. Det är här nötkreaturens viktiga roll i jordbruket tydliggörs, inte inomhus. Det finns ett stort behov att restaurera mer betesmark i Sverige, vilket innebär att fler djur, inte färre, behöver beta.

En slopad betesrätt riskerar dessutom att ge skjuts åt den redan omfattande strukturomvandlingen mot färre och större mjölkgårdar som pågår i Sverige. Antalet mjölkgårdar har sedan 1970 minskat från 96 000 till färre än 2600, samtidigt som anläggningar med över 1000 nötkreatur blir vanligare. Utan krav på att mjölkkorna ska få beta kommer nya investeringar i stallar ske utan att hänsyn behöver tas till tillgång till betesyta för mjölkkorna. Med färre och större mjölkgårdar, utan tillgång till betesyta, blir det svårare att vända trenden för biologisk mångfald i det svenska jordbrukslandskapet.

För att stärka djurskyddet och den biologiska mångfalden har därför flera organisationer samlats i kampanjen “Jag vill beta”, som redan fått 28 000 namnunderskrifter av personer som vill värna och utöka betesrätten – för kornas, konsumenternas och naturens skull. Vi uppmanar regeringen att stå upp för svenska mervärden och behålla och utveckla beteskravet. Sverige ska stå upp för de mervärden svenskt jordbruk skapar, och inte anpassa sig efter andra länders lägstanivå. Jordbrukets positiva aspekter behöver stärkas, inte urholkas.

Åsa Hagelstedt, generalsekreterare Djurskyddet Sverige
Roger Pettersson, generalsekreterare World animal Protection
Lillemor Wodmar, ordförande Svenska Djurskyddsföreningen
Eleonor Fredler, ordförande Sveriges Veterinärförbund
Camilla Bergvall, riksordförande Djurens Rätt
Gunnela Ståhle, ordförande Vi Konsumenter
Johanna Hållén, generalsekreterare, Sveriges Konsumenter
Erika Bjureby, chef Greenpeace Sverige
Johan Beck-Friis, sakkunnig, Compassion in World Farming
Gustaf Lind, generalsekreterare, Världsnaturfonden WWF
Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Anna Jamieson, verksamhetsledare, Naturbeteskött i Sverige Ideell Förening