Rädda strömmingen innan det är för sent!

Svensk matkultur har i alla tider omfattat strömmingen. Att öppna en lite äldre kokbok visar variationen: strömmingsflundra, ättikströmming, sotare och surströmming är några välkända exempel.
Snart är det ministerrådsmöte i EU där nästa års fiskekvoter ska förhandlas fram. Vi vädjar till den svenska regeringen att verka för att värna det småskaliga kustfisket och förbjuda det storskaliga industrifisket i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Det räddar jobb, miljö och svenskt kulturarv.

Tidöpartierna har nu presenterat Sveriges position vid ministerrådets möte den 23-24 oktober. De säger nej till EU-kommissionens förslag, ja till det kustnära fisket men inget om det storskaliga industrifisket som förstör ekosystemen.

Östersjön räknas som ett av världens mest förorenade hav där övergödning, miljögifter och därtill mångårigt överfiske bidragit till ett ekosystem helt ur balans. Strömming är en nyckelart i detta ekosystem eftersom den är matfisk inte bara för oss människor utan också för däggdjur, sjöfågel och rovfisk – försvinner strömmingen så riskerar vi att även förlora t.ex. vildlaxen. Fisketrycket har varit för stort under mycket lång tid. Strömmingsbeståndet i centrala Östersjön riskerar kollaps och strömmingen i Bottenhavet och Bottenviken är inte långt efter. Sedan mätningen började 1963 har mängden bottnisk strömming i lekmogen ålder aldrig varit så liten som nu. År 2023 är ett dystert bottenrekord.

Förra året fiskades 162 025 ton strömming i Bottenhavet, Bottenviken och centrala Östersjön, varav 31 467 ton av svenska fartyg. Den allra största delen av svenska fångster tas upp av storskaligt industrifiske, skickas utomlands och blir till djurfoder i form av fiskmjöl. Denna del av fisket hotar strömmingens överlevnad.

Det kustnära fisket som går till humankonsumtion ligger däremot inom ramen för vad de sköra bestånden klarar. För att bereda surströmming används ett vanligt år cirka 300 ton. Därtill kommer övrig fångst som går till annan humankonsumtion (200 ton) och bifångst vid fiske av exempelvis siklöja (300 ton).

Om den strömming som fiskas upp av Sverige huvudsakligen skulle gå till humankonsumtion skulle det bidra till säkrad svensk livsmedelsförsörjning i flera led. Det finns många små och medelstora företag utspridda längs den svenska östkusten som är beroende av att sill- och strömmingsbestånden i vårt innanhav är livskraftigt. Det handlar om verksamheter inom det kustnära fisket, restauranger och beredningsnäring som bidrar till såväl levande landsbygd som att bevara den svenska matkulturen.

Vi kan idag inte fullt ut bedöma de ekologiska konsekvenserna av att strömmingen försvinner från vårt innanhav. Däremot kan vi vara säkra på att våra strömmingsrätter försvinner och de företagare som livnär sig på att bereda och servera dessa inte kan fortsätta sina verksamheter.

Resursen räcker inte till alla, så vi uppmuntrar Sverige att verka för att:

• stoppa det storskaliga industrifisket som vi vet förstör ekosystemen och inte kommer vare sig svenska konsumenter eller ekonomin till del,
• behålla en kustkvot till det småskaliga fisket som håller bygder levande och bidrar till miljömålen om levande skärgårdar och levande hav.

Vid ministerrådsmötet den 23–24 oktober finns en möjlighet för den svenska delegationen att på ett konkret och kraftfullt sätt värna ett starkt svenskt kulturarv som bidrar till den inhemska livsmedelsförsörjningen. Använd den möjligheten!

Jan Sahlén, ordf. Surströmmingsakademien

Thomas Nelje, VD AB Gösta Hannells fisksalteri

Veronica Apelqvist, VD BD Fisk AB