Vi Konsumenter är en ung, fristående och partipolitiskt obunden organisation för alla konsumenter.

”Ät kött – för miljöns skull”

onsdag 8 juni 2022

Det är hög tid att börja ställa krav på hur inte bara kött utan också hur vegetarisk mat produceras och att fakta – inte känslorna – får styra. För miljön, för vår hälsa och för att säkra en tillräckligt hög självförsörjningsgrad, skriver Vi Konsumenters Christina Möller, Isabel Moretti och Jan Schermani en debattartikel i Dagens Industri.

Nu i helgen ordnas den traditionella Korvfestivalen i Stockholm. Senare i år hålls den i Göteborg. Det är en uppskattad folkfest för tusentals korvälskare, men också en uppvisning av en viktig hantverksindustri som gör nytta för både naturen och människor. Men samtidigt tilltar kritiken mot Sveriges köttproduktion och den kan på sikt hota en hel näring och dessutom skapa nya klimat- och miljöproblem. Det är därför dags att sätta känslodrivna åsikter åt sidan och istället lägga fakta på bordet. Det är också hög tid att börja ställa krav på hur inte bara köttet utan också hur vegetarisk mat produceras. Utan mångfald i jordbruket med både grisar, kor och växter kommer både naturen och människorna att må sämre.

Det som i vårt land kallas för de gröna näringarna, med både jord- och skogsbruk, är sammantaget en bransch med närmare 400 000 företag. Här finns ett 60-tal verksamhetsområden, som årligen omsätter drygt 150 miljarder. Detta är fakta från Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och SCB. Köttproduktion är en betydande del av detta. Bara korvproduktion sysselsätter enligt beräkningar från Svenska Korvakademien minst 15 000 människor, inräknat vegetarisk och vegansk korvproduktion. Korv i olika former tillhör favoriträtten – alltifrån den klassiska varianten korv med bröd till en mer gourmetpräglad thüringer med surkål. Eller barnfamiljens favorit – stekt falukorv med stuvade makaroner. Vi äter faktiskt nästan 4 kilo falukorv per person och år i Sverige. Men korven är inte bara folkkär, den är också en viktig symbol för svensk livsmedelsförsörjning.

I vårt land behöver vi sällan reflektera över livets förutsättningar. Frågan är aldrig om vi får någon mat. Frågan är istället vad vi vill äta. Lyxigt och få förunnat. För många handlar därför hållbar mat om vilka val man gör i butiken. Inte om hur, var eller om det över huvud taget är möjligt att producera mat. Alla länder i världen har olika förutsättningar för olika typer av jordbruk. När trycket på världens resurser ökar behöver köttproduktionen ske där den är hållbar. I Sverige har vi gott om betesmark, bra förutsättningar för foderproduktion och mycket vatten – helt enkelt väldigt goda förhållanden för djurhållning.

Något många inte känner till är att det inte är möjligt att endast odla proteingrödor på all svensk åkermark, utan att vi faktiskt behöver djuren för växtodlingens skull och för att på ett resursklokt sätt ta tillvara på allt gräs och restprodukter som blir av odlingen av grödor. Inte ens där bördigheten på åkermarken är god går det att odla spannmål, oljeväxter eller baljväxter varje år. Inom växtodlingen behöver man därför planera i vilken följd man odlar växter på ett genomtänkt sätt.

Ibland behöver man bryta av odlingen av ettåriga grödor och låta marken vila genom att odla vall (gräs eller gräs blandat med klöver eller ärtväxter). Det ger marken värdefull återhämtning, mullhalten och bördigheten ökar och det är också ett sätt att minska trycket från skadegörare och svampsjukdomar så att mindre bekämpningsmedel behöver användas när det är dags att sätta igång med växtodlingen igen. Eftersom vi människor inte kan äta gräs blir istället vallen som odlats under markvilan foder till djuren. Vallodling bättrar på jordens bördighet samtidigt som foder produceras till djuren. Djuren i sin tur producerar gödsel som förser marken med näring för att växtodlingen ska kunna fortsätta. Ett väl utarbetat och smart kretslopp i den svenska livsmedelsproduktionen.

Så vad har korven med allt detta att göra? Jo, grisarna som korven är gjord av ingår också i livsmedelsproduktionens kretslopp. Korv tillverkas oftast av griskött, men kan förstås även innehålla nöt, lamm eller viltkött. Över 30% av köttet från grisen blir till någon from av chark. Grisen har historiskt sett alltid varit en naturlig del av kretsloppet. Förr var det vanligt att grisen fick matrester, potatisskal och annat som blev över i hushållet. Så är det än i dag, även om resterna nu kommer från livsmedelsindustrin. Grisarnas gödsel blir en viktig resurs för att sedan kunna odla livsmedel till människor och för att producera biogas, som kan ersätta fossila bränslen. Ett tydligt exempel på att hela djuret används som resurs till så mycket mer än bara mat. Detta kretslopp har sojakorven inte samma möjlighet att bidra till jämfört med korven gjord på svenskt kött.

Problemet med dagens sojakorvsvurm är att man just helt blint hyllar sojakorven. Detta görs oavsett om det används importerade råvaror från tvivelaktiga produktionsmetoder och tillsatser med suspekt ursprung i linjära flöden där resurser tas från en sida av världen för att konsumeras i en annan del av den. För de övertygade sojakorvsätarna är detta helt ointressant. Likaså är det totalt ointressant att detta livsstilsval bygger på ett kolonialistiskt synsätt där andra länders och människors resurser och mark tas för given och utnyttjas. Det spelar ingen roll att maten som produceras i ett annat land blir för dyr för lokalbefolkningen att köpa och att deras odlingsmarker blir förstörda av att man odlar enbart en och samma gröda i en monokultur som utarmar jorden och naturen omkring.

När LRF i Vilhelmina för några år sedan jämförde matens väg till tallriken och då undersökte en lokalproducerad husmansrätt med köttfärsbiffar, potatis och gräddsås och en vegetarisk tallrik med ris, tofubiffar och kokosmjölksås så hade husmansrätten rest 44 mil och den vegetariska 3 530 mil för att hamna på matbordet. Varför talar vi inte om detta?

Dags att fundera över hur långt blåbären transporteras när de säljs mitt i vintern? Eller jordgubbarna? Vi behöver vara medvetna om hur miljön och klimatet påverkas av frukt och grönsaker som vi köper då det inte är odlingssäsong i Sverige.

Vi behöver ta en ordentlig funderare över var debatten kring hållbar mat håller på att ta vägen. Idag står vi i en situation där människor inte ens reflekterar över naturens givna ramar och istället låter känslor styra beteendet. Och helt plötsligt har vi en hållbarhets- och framtidsdebatt som grundar sig på vilka vi tycker mest synd om snarare än vad som är nödvändigt eller ens möjligt utifrån de biologiska förutsättningar vi har. Detta samtidigt som vi i snabb takt ser att vår egen produktion i vårt land som är skapad utifrån de förutsättningar som vi har här, kämpar för sin fortsatta existens.

Det vi vill är:

  • Mer fakta på bordet i matdebatten! Höga ambitioner vad gäller klimat och djuromsorg behöver kompletteras med höga ambitioner för att trygga den svenska livsmedelsproduktionen, bygga resurseffektiva system och gynna den biologiska mångfalden.
  • Gå inte över ån efter vatten! Den resurssmarta produktionen och maten finns här nära oss! Se till att mer mat producerad i Sverige, såväl animalisk som vegetabilisk, inte missgynnas av kriterier i de offentliga upphandlingssystemen bara för att man valt uppföljning på vissa kriterier samtidigt som man missar systemanalysen. Den som besöker Korvfestivalen i helgen kommer att se stolta korvhantverkare som älskar både sitt viktiga arbete och de fina korvarna. Korv gjord på svenskt kött är bra för både miljö och klimat med sin resurseffektivitet, både för att djuren är en viktig del av kretsloppet och för att korven görs på. Det är hög tid att fakta – inte känslorna – får styra.  För miljön, för vår hälsa och för att säkra en tillräckligt hög självförsörjningsgrad.

Christina Möller, preses Korvakademien och sekreterare i Vi Konsumenter

Isabel Moretti, vd Svenskt Kött

Jan Scherman, ledamot Korvakademien och författare till boken Den svenska Korvresan

 

Länk till debattartikeln i Dagens Industri