Remissyttrande: En översyn av kontrollorganisation (…) för att förenkla för livsmedelsföretag

2025-10-05

Dnr LI 2025/01164

Remissyttrande över betänkande En översyn av kontrollorganisation och finansiering av kontroll i livsmedelskedjan för att förenkla för livsmedelsföretag SOU 2025:64.
Föreningen Vi Konsumenter (VK) har beretts tillfälle att yttra sig över utredningen kring den svenska livsmedelskontrollen.

Sammanfattning
Föreningen Vi Konsumenter anser

• Att utformandet av myndigheter måste beakta riskvärdering respektive riskhantering. En sammanslagning av Livsmedelsverket och Jordbruksverket är i dagsläget inte motiverad.
• Att det finns fördelar med att överföra livsmedelskontrollen till Livsmedelsverket och Jordbruksverket
• Att kontrollen av djurskyddet under transport och slakt kan överföras till Livsmedelsverket.
• Att Livsmedelsverket måste klara ut rollfördelning och information mellan djurägare, slakteri och myndighet.
• Att det finns goda skäl för att staten står för kostnaderna för föreslagna kontroller och exportgodkännande med syfte att stärka konkurrenskraften.
• Att rådgivning i samband med kontroll oftast är av värde, men måste vara i överenstämmelse med EU:s kontrollförordning.
• Att regelförenkling inte får vara ett självändamål. Lagstiftningen ska bygga på väl underbyggd kunskap (forskningsbaserad) för att säkra en hög livsmedelssäkerhet, en hållbar produktion, god djurhälsa och djurvälfärd. Tydlighet är viktigt för att allmänheten ska kunna lita på att livsmedelsproduktionen och att djurhållningen på gård lever upp till lagens nivå. Flexibilitet och målstyrning motverkar dessa syften.
• Det kan finnas skäl för att ta ett helhetsgrepp om lagstiftningen kring livsmedel.

Kontrollen av livsmedelskedjan har under många år kritiserats och diskuterats.  Inte sällan kritiseras tillsynen och kontrollen snarare än regelverket som sådant. VK stöder utredarens uppfattning att det finns ett behov av att förenkla kontrollen, öka effektiviteten och säkerställa rätt kompetens.

Utredaren har förordat en samlad kontrollmyndighet som den optimala lösningen. Han hänvisar till att man i Danmark och Norge har en myndighet för livsmedelsfrågorna. VK anser att det är tveksamt om en sammanslagning skulle gynna de viktiga frågorna kring svensk livsmedelsproduktion. VK vill peka på vikten att tydligt skilja på riskvärdering och riskhantering. Det finns ett värde i att Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, står för riskvärderingen i djurhälso – foder och delvis livsmedelssäkerhetsfrågor och också driver forskning medan Jordbruksverket står för riskhantering. Livsmedelsverket hanterar idag såväl riskvärdering som riskhantering, vilket skapar otydlighet och kompetensen saknas i vissa frågor. Man kan se parallellen till Folkhälsomyndigheten med otydlighet när det gäller riskvärdering kontra riskhantering. För båda myndigheter Jordbruksverket och Livsmedelsverket gäller att EU:s lagstiftning har stort inflytande på nationell lagstiftning och förutsättningar för genomförande av kontrollen. Där står EFSA för riskvärderingen och kommissionen för förslag till lagstiftning.

VK har god erfarenhet av att flytta djurskyddskontrollen från kommunerna till staten d v s länsstyrelserna. VK stöder därmed förslaget om att Livsmedelsverket och Jordbruksverket övertar kontrollen av livsmedelsproduktionen. Att företagen tappar den lokala kontakten med kommunen är en nackdel, men vägs upp av fördelen med harmonisering av kontrollen och högre kompetens i tillsyn och rådgivning.

VK stöder förslaget att Livsmedelsverket utövar kontroll och tillsyn av djurskyddet under transport av levande djur och hantering av levande djur på slakteri. Det har förkommit otydlighet kring djurägarens roll och information kring kassationer i slakt. Det uppfattas att det finns skillnader mellan slakterier när det gäller rutiner och bedömningar av kassationer. Det är angeläget att Livsmedelsverket klargör roller och kommunikation mellan aktörer i samband med skador och kassationer i slakt. VK vill påminna om ett intressant Formas-projekt som syftar till att minska svinnet, ta hand om djur som tidigare skickades nödslakt och därmed i ökad omfattning ta hand om godkänt kött. Slakt på gården är intressant från djurskyddssynpunkt och bör stimuleras.

VK stöder förslagen om att staten bekostar vissa kontrollavgifter eftersom det ligger i statens ansvar att säkerställa att marknaden och konsumenterna förses med säkra livsmedel och konkurrenskraften för svenska företag kan stärkas. Framför allt kan det gälla mindre livsmedelsföretag.

Förslag om ökad dialog mellan myndigheter och aktörer i livsmedelskedjan tillstyrks. Den svenska modellen bygger på konstruktiva samtal.

När det gäller förenklingsarbetet är det VK:s erfarenhet, som tidigare nämnts, ofta mer kritik på kontrollen än över regelverket som sådant. Att regelverk kan bygga på såväl väl underbyggd forskning som beprövad erfarenhet kan vara en fördel. Men tydlighet är viktigt för att allmänheten ska kunna lita på att livsmedelsproduktionen och djurhållningen på gård lever upp till lagens nivå.

I flera sammanhang nämns att djurägarna borde ges större möjlighet att avgöra vad som är ett gott djurskydd och att regelverket borde göras mer flexibelt och målstyrning tillämpas i ökad omfattning. Flexibilitet och målstyrning är i strid mot EU-kommissionens bedömning att detta leder till en ojämlik tillämpning och efterlevnad, vilket resulterar i sämre djurskydd och orättvisa konkurrensförhållanden. Kontroll av efterlevnaden blir komplex och äventyrar rättssäkerheten. Ofta framförs från djurägare att man vill ha tydliga regler, för att veta vad som gäller särskilt inför kontroll eller byggnation. Även om en majoritet av djurägarna sköter sina djur väl visar djurskyddskontrollen att det krävs tydlig lagstiftning då det förekommer att djurägare bryter mot lagstiftningen med brister i efterlevnad.

Med vänlig hälsning

Gunnela Ståhle
Ordförande Vi Konsumenter